jag har hängt med tre som är väldigt korta i flera dagar nu.
med studiedagar på dagis och febrig storasyster kommer lappsjukan smygandes.
när dagens höjdpunkt är att gå över den lilla bron och leka bockarna bruse och köpa varsin glass, till efter lunchen.
sen gå hem och kolla feberstatus.
då är det halvskoj.när kvällarna mest är kaos och storbarnen är två svarta trotsmoln, så när dom äntligen sover, alldeles för sent,
så sitter man där och orkar inte ens prata. fast man vill det.
på nåt annat sätt än i falsett som man gör när man är kattmamma som man tydligen enligt dom är när man kryper omkring
på deras golv och städar deras duplo och pusselbitar och kritor.
och skratta åt något annat än av artighet när dom sjunger om bä bä vita lamm som bajsar under bordet.
åt ironi och sånt som vuxna fattar.
och jag kan bli så jäkla avundsjuk på L som åker buss och har tid att läsa en pocketbok.
bara en sån sak! sa hon som har ett väldigt aktivt sällskapsliv alltid, till och med på toaletten.
L som är just nu är ute och afterworkar och skrattar åt annat än lammet under bordet.
han som bajsade. lammet alltså.
vill ju också!men nu sover dom.
så fina.så lugnt.
och nu jäklar nu ska jag ha en timme för mig själv och äta upp smågodiset som jag köpte idag.
och kolla fejjan, min kontakt med världen utanför sådana här dagar.
och jag är glad över.att jag inte har magsjuka eller halsfluss (krya på dig c!)
att jag har en bebis som just nu somnar som en stock klockan 8 för att äta en gång klockan tre och sen sova till halv åtta.
känner han på sig att det liksom inte är läge? han är smart han.
och tack för hjälpen idag A.